måndag 25 oktober 2010

Veckans recension: 1984 av George Orwell

Det är den fjärde april 1984 som Winston Smith börjar skriva dagbok. Att skriva på det sättet är strängt förbjudet och om någon kommer på honom kan han räkna med att bli torterad eller dödad. Winston lever ett torftigt, ensamt liv i det som en gång hette England, men som för länge sedan bytt namn till Oceanien. Han arbetar i Sanningsministeriet där han skriver om sanningar till lögner och ändrar det förflutna så att historien ska passa ihop med nutiden. Han har mycket få minnen från tiden före revolutionen, tiden innan partiet Engsoss, och eftersom det förflutna hela tiden ändras finns det inga bevis för någonting som hänt. Världen är ett enda stort nu. Ingenting annat än det som händer i nuet spelar någon som helst roll.
Överallt i staden som en gång hette London finns stora plakat uppsatta, plakat på deras ledare, barnens idol, partiets överhuvud – Storebror. Partiets slagord finns också präntade överallt; Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka. I varje rum finns minst en teleskärm så att man ständigt är bevakad och ständigt försedd med Storbror och partiets framgångar. Alla personer som hyser några som helst annorlunda åsikter eller visar minsta antydan till illojalitet blir vaporiserade; de försvinner och syns inte till igen.
Allt detta är Winstons verklighet. Han beter sig som alla andra, ser ut som alla andra, säger inte mycket och anpassar sina ansiktsuttryck inför teleskärmarna så att han visar så lite känslor som möjligt. Det bästa är att bara se fullkomligt neutral ut.
Men innerst inne börjar Winston misstänka att han är en brottsling. Han är en krimtänkare, en som gör sig skyldig till brott via sina tankar. Han börjar inse att han inte tror på partiet. Han har svårt att tro på sitt arbete – hans förfalskningar är väl just det – förfalskningar? Han börjar skriva i sin dagbok, börjar göra saker som krimtänkare gör – som att försöka ta reda på vad som hänt i det förflutna, gå ensam på gatan och innerst inne börja hata partiet.
Men allt detta är planlöst, alla hans misstankar är mer eller mindre vaga. Sedan träffar han Julia.
Att bli förälskad är ett brott i Oceanien. Kärlek är något man bara visar Storebror. Julia gör Winstons tvivel till handling, och tillsammans blir de en revolt.


1984 är en av de klassiker som jag länge tänkt att jag skulle läsa, men som aldrig blivit av på grund av någon outgrundlig anledning. Det är den första boken jag läst i egenskap av litteraturstuderande, med avsikt att senare analysera den. Detta har varit både en fördel och en nackdel i mitt läsande, eftersom jag på en nivå inte varit helt och hållet engagerad i romanen. Mina tankar har varit alltför splittrade, jag har känt ett tvång att läsa så fort som möjligt, och vissa partier i boken har jag rent ut sagt pressat mig igenom på grund av bristande entusiasm.
Allt detta är oerhört synd, eftersom jag samtidigt tycker mycket om boken. Den är väldigt intressant och jag känner att jag skulle ha uppskattat den mer under andra omständigheter.
Som de flesta vet så är 1984 skriven 1949, och avsedd som ett slags mörk profetia av George Orwell. Han förutsåg att diktaturen i hans roman skulle vara verklighet år 1984. Nu sitter vi med facit i hand och vet att det inte blev så, men trots det finns det många detaljer i romanen som känns obehagligt aktuella. I dagens samhälle har myndigheterna möjlighet att med hjälp av datorer komma inpå en individs liv in i minsta detalj, precis som teleskärmarna i boken kan. Inte minst den omdebatterade FRA-lagen här i Sverige känns aktuell, och många diktaturer i världen visar upp mycket få skillnader mot Orwells roman. 1984 är givetvis, liksom den liknande Djurfarmen som är den av Orwells romaner jag tidigare läst, en slags karikatyr av diktaturen som han just då såg i form av bland annat Sovjetunionen, men bara det faktum att många av de skrämmande detaljerna i boken går att applicera på dagens västerländska samhälle känns som en väckarklocka. Man kan ju hoppas att varenda politiker läst den här boken, och alla som överhuvudtaget håller på med politik i vilken form som helst. Det är trots allt en bok som lämnat så djupa spår i vårt samhälle att vi tillochmed fått ett uttryck från den; ”Storebror ser dig”, som ju använts inte bara i politiska sammanhang utan också varit grundidén till tv-shower som just Big Brother.
Jag själv tycker att det finns många andra böcker som är bättre skrivna, lättare att ta tills sig, intressantare – men få som är så här viktiga att läsa. Det är verkligen bok som väcker tankar till liv, inte bara om hur det skulle kunna vara och att vi ska akta oss för det, utan också tankar om hur bra vi egentligen har det.
Som jag nämnde tidigare har jag varit tankspridd och kanske tillochmed lite ointresserad vid läsningen av den här boken, med mycket runtom som distraherat mig. Det känns som om jag på grund av detta missat en del av vad boken har att säga mig. Eller så är jag helt enkelt för politiskt ointresserad, vem vet. Hursomhelst så har jag redan nu beslutat att jag ska läsa om den här boken senare när jag känner större engagemang till den.

Nineteen Eighty-Four”, 1949

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar